Att finna vägen

Tvånget i min vardag

Posted by: attfinnavagen on: februari 1, 2008

Jag öppnar kylskåpet för att ta någonting ur det. Tyst förbannar jag mig själv. Jag vet, att varje gång jag rör kylskåpet, måste jag öppna och stänga det 6×6 gånger, alltså 36 gånger sammanlagt.Det är dock inte så jag tänker. För mig är det 6×6, inget annat.

6×6 följde mig i allt jag gjorde under en tid. Alla sladdar drogs ur 6×6 gånger, alla dörrar stängdes 6×6 gånger. Ja, det enda jag i princip bara gjorde två gånger, var och tvätta håret och händerna. Ja,och tänderna förstås. 2 gånger heter det. Ingenting annat. Jag tål inte ojämna tal.

Jag ställer alltid ner mitt glas på bordet två gånger. Jag blandar spelkorten 6×6x2 gånger. Ingenting annat än 6×6x2. Jag klarar inte av att ta i saker såvida de inte känns rätt. Jag klarar inte av att se saker såvida de inte känns rätt, eller ligger rätt för den delen. Jag kan inte klia mig på ett ben utan att klia mig på det andra. Jag kan inte röra på min ena hand, utan att röra på den andra, på precis samma ställe och precis samma sätt.

Hela jag är 6×6, och sen undrar folk hur jag inte klarar av att gå ut genom dörren!

3 kommentarer till "Tvånget i min vardag"

Det låter jobbigt. Du beskriver det bra i alla falll, och med en glimt av humor ;) ! Hittade din blogg på bloggupdate :) , ser att du precis börjat så : lycka till!!

Hejsan! Jag heter Pauline och håller på med ett arbete om just tvångstankar, jag tycker det är hemskt att läsa det du skrivit för jag kan känna hur jag hade mått om jag hade haft dem tankarna som du har. Det måste vara jobbigt?

Jag tog med detta inlägget i mitt arbete för att ge ett exempel på hur det kan klännas att leva med tvångstankar, jag hoppas att det inte gör något! Annars tar jag väck det.
Jag undrar också om jag kan få ställa några frågor om din “sjukdom”? Hade varit jättesnällt!

Med vänliga hälsningar/ Pauline

svara till min email: sabbe_18@hotmail.com (SVARA SÅ FORT SOM MÖJLIGT; HAR LITE TID PÅ MIG, TACK! :)

Just det där med att man måste röra vid den andra handen likadant, om man har röt vid den ena, är ju jävligt störigt.

Hur ska man kunna träna bort det?

Tvångstankar och de flesta handlingar är ju nåt mentalt som man kan chockträna bort. Men såna här grejer, som känns så fysiska, som är så oerhört frustrerande att inte ge vika för, det kan man ju undra hur man ska komma ifrån…

Skriv ett svar